/ Writing /

En våg fylld med panik

Tänk att det var här allt började.. Min resa har verkligen inte varit enkel och rak, men gud så mycket som jag växt i mig själv! Kan sitta och bläddra tillbaka och kolla på massa foton, så tänker jag "har det här verkligen hänt". Känner mig så lyckligt lottad som fått vara med om såå mycket på så kort tid. Satt och pratade med min vmamma igår och så kom orden "vi måste börja leta efter en ny Aupair nästa månad" båda brast ut i tårar och det känns ju helt sjukt? Vadå? Redan? var det första som kom upp. Tänk att snart hela 8 månader har gått sedan jag hoppade på planet ivrig och förväntansfull. Kände panik av tanken på att mitt år snart är över, samtidigt som jag vet att jag fortfarande har hela sommaren och massa tid kvar. Kan inte riktigt förstå hur tiden kunnat gå så fort! Det här är helt klart det bästa valet jag tagit i mitt hitills 19 åriga liv & snart är det min tur att ge den chansen till en ny person. Hur galet är inte det?? 
 
/ Writing /

Fredags tankar

Det har slagit mig att inom 3 månader kommer alla mina 3 kompanjoner ha lämnat mig för att komma tillbaka till där vi startade, i Sverige. Känns så jobbigt att tänka tanken på att vi inte kommer att finnas i varandras vardag och det liv vi lever nu kommer vi aldrig att kunna gå tillbaka till. Men jag vet att vi har en grym tid framför oss! Tiden rullar på och snart står jag också och packar väskan hem för ett nytt steg i livet. 
 
Nästa vecka kommer Elins nya Aupair hit, vilket känns så konstigt, men ska bli så kul att träffa henne! Känns som att jag var den "nya" i området igår, men det var mer än fem månader sen haha! Gud, hinner inte med. Nästa helg åker vi också till Yosemite, vilket ska bli så kul! Och ännu bättre.. endast lite mer än två veckor kvar till hela tjejligan drar iväg till Hawaii, hur underbart! Nej, nu ska jag verkligen ta vara på "sista" tiden med tjejerna, här i USA, i vårt aupair liv såklart. För vi kommer alltid ha kvar varandra och kan lova att USA kommer att träffa på oss många gånger igen. 
 
/ Writing /

Första mötet

När jag bläddrade igenom arkivet och stanna förbi på den här bilden, så tänkte jag direkt på stunden då bilden togs. Min första lilla kaffe dejt med en ny svensk tjej i området, Ida. En av mina fina fina vänner som jag har vid min sida här. Helt ärligt vet jag inte hur jag skulle ta mig igenom vardagen utan mina tjejer här. 
Tänkte också på det hur man på något sätt kommer varandra så mycket närmare här, på så kort tid. Alla i samma båt och i en sån sjukt annorlunda och konstig situation. Man får så mycket på den här resan. Låter ju verkligen jätte klyshigt. Vänner för livet och en till familj som man gnäller över och uppskattar så mycket på samma gång. 
 
När jag kollar tillbaka på tiden från när jag kom hit, så känner jag bara, vem var jag innan jag kom? Självklart är jag samma person, men jag känner att jag växt i mig själv och som person på så kort tid. Det har hänt så mycket dom senaste månanderna som fått mig uppfatta saker och ting annorlunda. Jag tar vara på saker, älskar att spendera en förmiddag med mig själv där jag får göra exakt vad jag vill och känner för. Samtidigt som jag älskar att kunna lätta på skit saker och klaga tillsammans med dom som är med om samma grej. Vi pratar ofta om att det är så svårt att se det utifrån, "Ni lever det perfekta livet i Kalifornien" & det är självklart inte perfekt. Har dagar då jag är spyless på att jobba och höra på saker som jag gjort fel, precis som en dag hemma när man ville gräva ner sig i täcket, istället för att sitta på en tråkig historia lektion. Men vi har också underbara stunder här & jag börjar skrämmas av tanken att det liv vi lever nu här, aldrig kommer att komma tillbaka. Jag vet iallafall hur mycket bra tankar & insikter som jag fått med mig från den här resan & mina tjejer kommer såklart hänga med livet ut!