/ Writing /

En förvrängd syn

När man lever med ett extra kreditkort i handen och har ansvar för handling av mat, tanka/ tvätta bilen & underhållning för barnen, så tänker jag inte alltid på hur mycket saker & ting faktiskt kostar. Eller inte överhuvudtaget. Går och handlar och plockar i allt jag vill ha i vagnen & från inköpslistan såklart, utan att ens tänka tanken på hur mycket jag egentligen betalar varje vecka. Lever som i en bubbla av bortskämdhet och vardag där man spenderar mycket pengar. Nu är ju inte detta mitt kort, utan familjens i och med att det går till dom, men jag är ju självklart en del av det också. 
 
Att gå ut och äta är ingen lyx här på samma sätt som det är hemma. Det är nästan så att det är lite tvärtom. Barnen uppskattar mer att äta hemma, än ute om man jämför med Sverige. Jag äter ute minst 1 dag i veckan här, vilket jag aldrig gjorde hemma. Tänker inte riktigt på att en middag ute kanske kostar runt 150 kr per gång. Att äta ute hemma är för mig riktig lyx. Jag älskar det och uppskattar att gå ut med familj & vänner. Är lite rädd att jag under mitt år ska tappa greppet av värdet från saker och ting. För när jag kommer hem kommer jag inte kunna slänga i vad som helst i kundvagnen och köra bil vart jag än ska. Nu är iof bil ett måste på de flesta ställen i USA & även så här i Ross. Men samma vanor som man skapar sig här i vardagen, kommer inte att funka när jag väl kommer hem till Sverige igen. Precis som mycket annat här, så kommer jag även ha detta med mig i baktanke hela livet. Så länge kommer jag njuta av de lyx i vardagen som jag unnar mig här!