När jag bläddrade igenom arkivet och stanna förbi på den här bilden, så tänkte jag direkt på stunden då bilden togs. Min första lilla kaffe dejt med en ny svensk tjej i området, Ida. En av mina fina fina vänner som jag har vid min sida här. Helt ärligt vet jag inte hur jag skulle ta mig igenom vardagen utan mina tjejer här. 

Tänkte också på det hur man på något sätt kommer varandra så mycket närmare här, på så kort tid. Alla i samma båt och i en sån sjukt annorlunda och konstig situation. Man får så mycket på den här resan. Låter ju verkligen jätte klyshigt. Vänner för livet och en till familj som man gnäller över och uppskattar så mycket på samma gång. 

 

När jag kollar tillbaka på tiden från när jag kom hit, så känner jag bara, vem var jag innan jag kom? Självklart är jag samma person, men jag känner att jag växt i mig själv och som person på så kort tid. Det har hänt så mycket dom senaste månanderna som fått mig uppfatta saker och ting annorlunda. Jag tar vara på saker, älskar att spendera en förmiddag med mig själv där jag får göra exakt vad jag vill och känner för. Samtidigt som jag älskar att kunna lätta på skit saker och klaga tillsammans med dom som är med om samma grej. Vi pratar ofta om att det är så svårt att se det utifrån, "Ni lever det perfekta livet i Kalifornien" & det är självklart inte perfekt. Har dagar då jag är spyless på att jobba och höra på saker som jag gjort fel, precis som en dag hemma när man ville gräva ner sig i täcket, istället för att sitta på en tråkig historia lektion. Men vi har också underbara stunder här & jag börjar skrämmas av tanken att det liv vi lever nu här, aldrig kommer att komma tillbaka. Jag vet iallafall hur mycket bra tankar & insikter som jag fått med mig från den här resan & mina tjejer kommer såklart hänga med livet ut!